Studentporträtt Andréas Sandor Kristof: - Jag ligger på golvet i min systersons rum och sprättar operaklänningar!

Studenten Andréas Sandor Kristof

Det här är det tredje porträttet av de fem studenter som går en unik kurs på Textilhögskolan i sommar: uppgiften är att göra om kostymer från Kungliga Operan till couturekläder.

– När jag har plockat isär plaggen och det ligger en massa mönsterdelar framför mig känner jag ”Ok, lets go!”, säger Andréas.

Vilken är din bakgrund och hur blev du designer?
– Jag har varit professionell ishockeyspelare men fick avsluta min karriär på grund av skador. Efter det hade jag inte hade den blekaste aning om vad jag skulle göra tills min moster såg mina talanger och uppmuntrade mig att börja sy. Efter det har jag gått en förberedande utbildning och nu tagit kandidatexamen på Textilhögskolan i Borås.

Varför ville du gå den här kursen? 
– Hela mitt examensarbete handlade om dekonstruktion och upcycling. Jag har också alltid varit intresserad av mönsterkonstruktion. 

Hur tänkte du när du valde kostymer? 
– Jag tog det som blev över (skratt). För att jag var sist in i kursen. Vår koordinator var med när jag fick se det som var kvar och sa ”HUR kan detta vara KVAR?” för att det var så rikt, vackert och fantastiskt. Det är ett överflöd – så nu finns det hur mycket möjligheter som helst för mig att jobba med. 

Vad har du valt för tema?
– Orpheus och Eurydice. Jag tycker det är en inspirerande story hur han, Orpheus, dyrkar sin fru och att han inte klarar att gå vidare när hon dör. Den skildrar konstraster. När hon dör sörjer han mycket. När storyn vänder och han går emot guden som förbjudit honom att se tillbaka i tiden – då blir det ljust och levande. 

Beskriv plaggen du jobbar med? 
– De är utifrån Orphism art - geometriska former och lite som mönsterkonstruktion också är uppbyggt – distinkta vinklar och lutningar som blir en kurva som blir en spets… Det är geometriskt bekväma former för mig att jobba med. Jag kan skapa ett flow i plaggen. 

Vad har hittills varit mest utmanande?
– Att inte vara i skolmiljön med all utrustning – att jobba på hemmaplan - på golvet, på min egen symaskin, jag har strykt i tvättstugan... Det är en extrem kontrast till att ha bott i Textilhögskolans lokaler under 3 år. Att plötsligt undra ”var ska jag få plats med det här?”. Jag ligger på golvet i min systersons barnrum och sprättar operaklänningar! Men det är kul samtidigt att se vad man kan åstadkomma med begränsningarna. För det är så verkligheten är. 

Vad är roligast med det här arbetet så här långt?
– Att ta isär plaggen. Vetskapen hur mycket material och arbete som ligger bakom – det är också en del av det fina med återskapandet. Man tar till vara på det och ger det nytt liv. 

Bakgrund
Operan är, på uppdrag av regeringen, Sveriges nationalscen för opera och balett och är genom sin höga kvalitet och sitt goda renommé en väletablerad kulturinstitution i Sverige och världen. Under 2023 firar Operan 250 år. Extra viktigt för institutionen under jubileumsåret är att belysa århundraden av den hantverksskicklighet som har gått i arv och än idag präglar Operans arbetssätt. Lika viktigt är att sätta ljuset på Operans förmåga att arbeta med hållbarhet och återbruk i nuet och i framtiden.

Operan anordnar under sommaren en exklusiv visning och utställning av speciellt utvalda kostymer. Den 7 september sker även en försäljning av utvalda, exklusiva plagg i Guldfoajén. Ett antal av dem är så kallad re:make av kostymer från Operans garderober i ett samarbete med designern Louise Xin och studenter vid Textilhögskolan, Textile Fashion Center i Borås. Från ett urval av kläder gjort av Louise, som också ger studenterna hand- och vägledning, skapar fem studenter klädtolkningar av personligt utvalda operor genom unika plagg sammansatta av skatter ur Kungliga Operans kostymförråd. Samtliga intäkter går till Unga Operan-fonden, Kungliga Operans verksamhet för barn och unga.